Reflektionetter

Örnen som träffades av en pil En örn slog sig ned på krönet av ett berg, i syfte att spana efter harar. En man sköt honom med en pil, som trängde in i hans kött. Pilens ospetsiga ände, beprydd med örnfjädrar, stack ut ur örnen och stirrade honom i ansiktet. Vid åsynen av det klagade han:   "Detta är kronan på förnedringsverket; att dö på grund av faran jag själv utgjorde!"  / Sensmoral: Det finns ingen värre förnedring än att egenskaper som är centrala för ens karaktär vänds emot en. Betyg: 7/10 En koncis fabel är en bra fabel, och genom sin korthet förtjänar denna en handfull poäng redan från utgångspunkten. Därutöver är bildspråket mycket talande - en örn som skjuts ihjäl med en örnfjädrad pil är omedelbar och slug ironi.  Samtidigt är sensmoralen inte särskilt djup. Att det är obehagligt att få smaka sin egen medicin är knappast någon djup sanning som absolut kräver ett skönlitterärt verk för att åskådliggöras.  Vid en sammantagen bedömni

Den vingklippta örnen och räven En dag fångade en man en örn. Han klippte dess vingar, och släppte honom på gården för att leva med hönorna och resten av fjäderfäna. Örnen hängde sitt huvud  sorg, och vägrade att äta. Han liknade en tillfångatagen kung.    Men en annan man kom och köpte örnen. Han lyfte upp vingarna och gnuggad dem med myrra, så att de växte ut igen. Örnen flög upp i luften än en gång, och upptäckte en hare. Han grep haren i sina klor, och bjöd den till mannen såsom gåva.   Räven såg allt detta, och sade till örnen.   "Du borde inte ha gett honom haren. Du borde gett den till din första herre. Den andra herren är naturligt god. Men du bör ge en present till den första, för att avhålla honom från att fånga dig och klippa dina vingar igen." / Sensmoral: De som är verkligt goda behöver ingen belöning, men de onda måste genom incitament avhållas från ondska.  Betyg: 3/10  En mindre bra fabel.  Sensmoralen i historien är ganska snedv

Örnen, kajan och herden En örn, plötsligt nedsvepandes från en hög sten, bar iväg ett lamm. En kaja såg detta, blev slagen av en rivalitetskänsla, och bestämde sig för att göra detsamma. Så, med mycken ljud kastade han sig över ett får av hankön. Men hans klor snärjde sig fast i fårets tjocka ull, och oavsett hur frenetiskt han slog med vingarna, kunde han inte ta sig loss.   Till slut sprang herden fram, skyndade sig fram till kajan och tog tag i honom. Han klippte av kajans vingändar, och när kvällen föll medtog han den stympade varelsen till sina barn. Barnen ville veta vilken sorts fågel det var. Herden svarade:   "Så vitt jag kan se är det en kaja, men den verkar tro sig vara en örn!" / Sensmoral: Försöker du lyfta mer än du förmår, mister du det du redan har.  Betyg: 4/10  Sensmoralen här är lite väl medeltida för min smak. "Skomakare bliv vid din läst"-historier och berättelser om hybris är det inget fel på, men just den här är lite väl

2016 fyllde jag arton år. Som en direkt följd av detta, har jag också för första gången sedan jag föddes rösträtt i ett svenskt riksdagsvalet (3 kapitlet 4 § första stycket regeringsformen). O m inte någonting alltigenom oförutsett inträffar, kommer jag att utnyttja denna rättighet genom att den 9:e september lägga min röst på Sverigedemokraterna.  Jag tror uppriktigt att detta är det rätta, och huvudsyftet med detta inlägg är att ge dig en inblick i hur jag tänkt när jag kom fram till detta, i alla fall när det rör en av de viktigare frågorna. Ett av delsyftena är dock att uppenbara felaktigheter och svagheter i mina egna resonemang; jag är med andra ord öppen för att samtala såväl kring mina slutsatser som informationen jag lägger fram. Innan jag börjar, vill jag inskärpa att detta bara är mina personliga tankar. Jag gör absolut inte anspråk på att skriva detta i egenskap av partirepresentant eller dylikt. Pro Sverigedemokraternas migrationspolitik 0.0 Hur detta inläg

Örnen och räven En örn och en räv, som blivit vänner, bestämde sig för att bo nära varandra och bli grannar. De hyste uppfattningen, att denna närhet skulle stärka deras vänskap. Så örnen flög upp på en väldigt hög trädgren, där hon byggde sitt bo. Och räven, kilandes runtomkring buskarna som vilade vid foten på samma träd, etablerade sin lya där, och deponerade alla sina små barn precis under räven.   Men en dag då räven var ute och letade efter mat flög örnen, som också hade ont om mat, ned till buskarna och lyfte upp rävungarna till sitt bo, där hon slök dem tillsammans med sina egna ungar.    När räven återvände, blev hon olycklig över sina barns död; men allra mest blev hon vansinnig av frustration över omöjligheten i att någonsin få hämnas dem. För hon, ett landdjur, kunde aldrig hoppas på att komma ikapp en fågel. Hon hade inget val förutom att nöja sig med att förbanna sin fiende på avstånd.   Nu blev det så, att örnen snart efteråt faktiskt blev bestraffad för brott

1.0 Inledning Jag gick med i Sverigedemokraterna i maj 2015. Jag har sedan dess haft tillfälle att på nära håll följd partiet och att efterhand nyansera min uppfattning av detsamma. Vissa delar har jag på grund av mitt engagemang kunnat studera närmare; på andra ställen vet jag ungefär lika mycket som den genomsnittlige icke-medlemmen.  Tre års medlemskap och ungefär ett års arbete som ordförande i en lokal Ungsvenskarna-förening (SD:s nya ungdomsförbund), har sammanvägt lett fram till följande två ståndpunkter: - Sverigedemokraterna är ett bra parti. SD har på ett unikt sätt begripit Sveriges problem, och därutöver korrekt identifierat deras grunder  - rekordinvandring, ineffektivt rättsväsende, elitfeministisk icke-jämställdhetspolitik, för att nämna ett fåtal. De flesta av SD:s policyförslag är vidare väl genomtänkta, och torde på ett varaktigt sätt stävja utvecklingen mot ett etniskt klassamhälle eller en utpräglad könskonflikt. Jag har träffat många i partiet med såv