If you ask me, the light's winning
I. I slutet av tv-serien True Detectives första säsong diskuterar protagonisterna Rust Cohle och Martin Hart himlavalvet, och närmare bestämt förhållandet mellan stjärnornas ljus och tomrummets mörker. Martin konstaterar med okarakteristisk klarsynthet att mörkret förefaller ha erövrat ett mycket större rike än ljuset. Rust – som hitintills i serien varit en obotlig filosofisk pessimist – invänder att Martin betraktar saken ur fel synvinkel. “Once there was only dark. If you ask me, the light’s winning.” True Detective är min favoritserie. Den är vad mig anbelangar ur estetisk, tematisk och filmatisk synpunkt ett mästerverk, och dess slutkläm är inget undantag. Karaktärerna ger genom sitt plötsliga “personlighetsbyte” en charmig blinkning till publiken, och omvändelsen till optimism fullbordar inte endast Rusts character arc , utan är därutöver fantastiskt fin. “If you ask me, the light’s winning” är ett perfekt epitafium över hela berättelsen. Med undantag av Härskarringen-trilogi