Philipp Mainländers metafysik på svenska – översatta utdrag ur Återlösningens filosofi (Philosophie der Erlösung, 1876)
Phillip Mainländer (född Batz) var en tysk artonhundratalsfilosof som tillhörde Arthur Schopenhauers tidigaste lärjungar. Mainländers filosofiska system återfinns huvudsakligen i Philosophie der Erlösung, som gavs ut första gången 1876. Samma år begick Mainländer självmord genom hänga sig, med en boktrave av sitt eget verk som pall.
Första gången jag läste Världen som vilja och föreställning var under min gymnasietid, och verket gjorde genast ett outplånligt intryck på mig. Vissa delar var dock svagare än andra, och i somliga frågor fann jag Schopenhauers resonemang mindre övertygande. Jag blev ganska tidigt varse att det fanns arvingar till den store pessimisten; men dessvärre existerar mig veterligen ingen svensk översättning av deras verk.
Tack vare min utomordentlige grundskolelärare i tyska, Per-Åke Mattsson, var detta inget oöverstigligt hinder för mig. Jag fräschade upp mina kunskaper och läste Philosophie der Erlösung år 2017. Min tyska var fortfarande långtifrån perfekt, men den räckte för att förstå huvuddragen. Nuförtiden är min tyska ännu bättre.
Hösten 2017 var en förstämningens tid i mitt liv, och att läsa Mainländers verk var del av vinden som vände skutan. Jag gäldar nu gåvan åter, genom att översätta mästarens metafysik (i min mening kärnan i Mainländers filosofiska tankegångar) till svenska, och tillgängliggöra den gratis för alla svenskspråkiga.
Tre korta klargöranden:
Omfång: Jag har inte för avsikt att översätta hela Philosophie der Erlösung, utan enbart avsnittet betecknat Metaphysik i huvuddelen. För att tydliggöra Mainländers utgångspunkter (samt eftersom jag tycker det är en alldeles förträfflig inledning) översätter jag dock de första två punkterna i Analytik des Erkenntnisvermögens, som är det första avsnittet i Mainländers bok. Det kan också stundom hända att jag nedanför översättningen har egna kommentarer till det översatta stycket. Detta kommer i så fall att framgå tydligt.
Kvalité: Min tyska är relativt bra, men jag är långtifrån någon professor. Jag kommer att begå misstag. Den som har tillgång till originalverket får gärna påpeka eventuella felaktigheter och tveksamheter.
Upphovsrätt: Mainländer dog för över 70 år sedan och hans verk får därför användas fritt enligt såväl tysk som svensk lag. Den översättning jag producerar här däremot, äger jag upphovsrätten till, och översättningen får du följaktligen inte använda fritt (4 § lag om upphovsrätt). Har du något ömmande ändamål går det dock bra att fråga om min tillåtelse; jag är ganska snäll. Kom också ihåg att du har laga rätt att citera ur översättningen (22 § lag om upphovsrätt) så länge du anger mig som översättare!
 |
| Mainländer cirka 1867 |
Återlösningens filosofi, första bandet
Analys av varseblivandeförmågan
Ju mer allbekant datan är, desto svårare är det att kombinera den på ett nytt och ändock riktigt vis, då redan ett övermåttan stort antal huvuden försökt och uttömt de möjliga kombinationerna.
– Schopenhauer
1.
Den sanna filosofin måste vara rent immanent, d.v.s dess stoff såväl som dess gräns måste vara världen. Den måste förklara världen ur principer vilka i sig kan vidkännas av varje människa, och får varken ropa utomvärldsliga makter, kring vilka man inte kan veta någonting alls, eller makter i världen, vilka som till följd av sitt väsen ej går att varsebliva, till hjälp.
Den sanna filosofin måste vidare vara idealistisk, d.v.s den får inte hoppa över det varseblivande subjektet och tala om tingen, som om dessa vore oavhängiga från ett öga som ser dem och en hand som känner dem och alltså vore precis just så, som ögat ser och handen känner. Innan den vågar ta ett steg för att lösa världens gåta, måste den sorgfälligt och precist ha undersökt varseblivandeförmågan. Det kan visa sig:
att det varseblivande subjektet helt ur egna medel producerar världen;
att subjektet varseblir världen exakt så som den är;
att världen är en produkt dels av subjektet, dels av en från subjektet oavhängig föreställningsgrund.
Avstampet från subjektet är alltså början till den enda sanna vägen mot sanningen. Det är möjligt, vilket jag här får lov att, ja måste säga, att ett språng över subjektet också för på samma väg; men ett sådant tillvägagångssätt, som anförtror allt åt slumpen, vore ovärdigt en sansad tänkare.
Kommentarer
Skicka en kommentar