Fabelfredag: Mannen som säljer en helig staty

Mannen som säljer en helig staty

En man täljde en trästatyett av guden Hermes, och förde den till marknaden för att salubjuda den. Men ingen köpare visade intresse. Mannen fick då för sig, att han skulle locka till sig en köpare genom att ropa att han sålde en gud, som skulle förse ägaren med såväl varor som profit. En förbipasserande hörde detta, och sade till honom:

  "Ha! Nåväl, min vän, om han är så välgörande, varför säljer du honom istället för att njuta hans frukter själv?" Köpmannen svarade:
  "Åh, det är inget lurt med det. Saken är bara den, att jag behöver kontanter nu, och guden har aldrig bråttom med sina välgärningar." 

/

Sensmoral: Undvik människor som offrar långsiktiga principer för kortsiktig vinst.  

Betyg: 6/10

Sensmoralen jag valt ut är diskutabel. Det finns många möjliga tolkningar, och det går också att se fabeln som en allmänt hållen varning för att ljuga på ett uppenbart hycklande sätt eller något dylikt. 

Fabeln är hyggligt konstruerad, och sensmoralen som förs fram är återigen viktig. När människor nuförtiden klagar på "populismen" i politiken, misstänker jag att vad de egentligen klagar på är just hur kortsiktiga vinster får styra politikens inriktning, medan viktiga övergripande strukturer urholkas och offras. Även om principer ibland måste ge vika för tvingande kortsiktiga hänsyn, krävs det samtidigt en betydande Fingerspitzengefühl för att inte gå för långt. 

Betyget måste dock alltjämt stanna på 6/10, mest på grund av att bilden av en köpman som säljer en gudastatyett på en marknad inte är särskilt slående för en nutida läsare. Förmodligen fungerade fabeln bättre på Aisopos' tid.