Fabelfredag: Örnen, kajan och herden

Örnen, kajan och herden

En örn, plötsligt nedsvepandes från en hög sten, bar iväg ett lamm. En kaja såg detta, blev slagen av en rivalitetskänsla, och bestämde sig för att göra detsamma. Så, med mycken ljud kastade han sig över ett får av hankön. Men hans klor snärjde sig fast i fårets tjocka ull, och oavsett hur frenetiskt han slog med vingarna, kunde han inte ta sig loss.

  Till slut sprang herden fram, skyndade sig fram till kajan och tog tag i honom. Han klippte av kajans vingändar, och när kvällen föll medtog han den stympade varelsen till sina barn. Barnen ville veta vilken sorts fågel det var. Herden svarade:
  "Så vitt jag kan se är det en kaja, men den verkar tro sig vara en örn!"

/

Sensmoral: Försöker du lyfta mer än du förmår, mister du det du redan har. 

Betyg: 4/10 

Sensmoralen här är lite väl medeltida för min smak. "Skomakare bliv vid din läst"-historier och berättelser om hybris är det inget fel på, men just den här är lite väl elak. I synnerhet det faktum att herden utan vidare vingklipper kajan för skojs skull underminerar fabelns budskap - kajan förgörs inte enbart av sitt eget högmod, utan också delvis av herdens totalt opåkallade grymhet.

Rent estetiskt är inte heller bilden av en kaja som fastnar i ull efter att ha härmat en örn i sig särskilt tilltalande. Slutbetyget måste därför bli svaga 4/10. Tveklöst den sämsta fabeln hitintills.