Schopenhauer angående villfarelsen; från Världen som vilja och föreställning

Under sommaren har jag, jämte min kurs i poesi, även arbetat för att fräscha upp och förbättra min tyska. Lyckligtvis är min gamle tysklärare Per-Åke den bäste lärare jag haft, och bara vissa delar av språket (såsom den rätta böjningen och användningen av verben i konjunktivform) har varit främmande och nya för mig. I övrigt har det mest varit repetition och små tillägg. 

Delvis som ett led i detta projekt och delvis för nöjes skull, köpte jag Schopenhauers samtliga verk på tyska (till det sannerligen oerhört facila priset av 309 kronor) och jag har nu sakta men säkert börjat beta av dem, med början från Die Welt als Wille und Vorstellung. 

Två utläggningar från första respektive andra bandet har träffat mig särskilt. Den första har aldrig lämnat mig sedan jag först läste den i svensk översättning för några år sedan, medan den andra är ny för mig men berör samma ämne. I syfte att tillgängliggöra dessa läskande och viktiga visdomsord för så många som möjligt lägger jag upp dem här på bloggen, i form av min egen översättning. 

Notera att min tyska fortfarande är långtifrån perfekt, och att fastän jag ansträngt mig för att översättningen skall bli riktig, kan jag ha begått misstag eller valt en suboptimal formulering.

Styckeindelningen är vidare min; Schopenhauer hade definitivt inte uppskattat detta ingrepp i hans text, men det är tyvärr nödvändigt för att inte textmassan ska framträda såsom oläsligt tät. 

Med detta sagt, går vi över direkt till läromästaren.

/

Die Welt als Wille und Vorstellung, erster Band, § 8:

Likt solens omedelbara ljus övergår i månens lånade sken, går vi från de åskådliga, omedelbara, sig själva företrädande och garanterande föreställningarna över till reflektionen, till förnuftets abstrakta, diskursiva begrepp, som har allt innehåll enbart från dessa åskådliga kunskaper och i relation till desamma. Så länge vi förhåller oss rent åskådande, är allting klart, fast och visst. Där finns det varken frågor eller tvivel eller misstag: man vill inte vidare, kan inte vidare, har ro i åskådandet, tillfredsställelse i nutiden. 

Åskådningen är sig själv nog; vad som har uppstått rent ur denna och har förblivit denna trogen, kan likt det äkta konstverket aldrig vara falskt eller någon gång vederläggas: ty det finns ingen mening, utan saken själv. 

Men med de abstrakta kunskaperna, med förnuftet, inträder i det teoretiska tvivlen och villfarelserna, i det praktiska oron och ångern. Om i den åskådliga föreställningen skenet kan förvanska verkligheten i ögonblicken, så kan i den abstrakta villfarelsen härska i årtusenden, kasta sitt järnok över hela folk, kväva mänsklighetens ädlaste impulser och även honom, vilken den inte förmår lura, genom sina slavar, de lurade, låta lägga i fängsel. Han är fienden, mot vilken alla tiders klokaste andar fört den ojämna kampen, och enbart det, som de avvunnit honom, har blivit mänsklighetens egendom. 

Sålunda är det bra, att omedelbart göra uppmärksam på honom, i det att vi beträder den mark, på vilken hans gebit ligger. Fastän det ofta sagts, att man ska leta reda på sanningen även där ingen nytta går att förutse, eftersom denna kan vara medelbar och framträda, var man inte väntar sig den; så finner jag här dock även tillägga, att man lika mycket ska bemöda sig att avslöja och utrota varje villfarelse, också då ingen skada går att förutse från den, eftersom även denna kan vara mycket medelbar och en gång framträda, där man inte väntar sig den: ty varje villfarelse bär ett gift i sitt inre. Är det anden, är det kunskapen, som gör människan till jordens herre; så finns inga harmlösa villfarelser, och ännu mindre ärevördiga heliga villfarelser.

/

Die Welt als Wille und Vorstellung, zweiter Band, kapitel 6 

Varje villfarelse måste emellertid förr eller senare stifta skador, och desto större, ju större den var. Den individuella villfarelsen måste han som upphöjt den så småningom sona och ofta betala dyrt för: detsamma kommer i det stora hela att gälla för hela folks gemensamma villfarelser.

Därför kan det inte upprepas för ofta, att varje villfarelse, var man än anträffar den, är att förfölja och att utrota som en mänsklighetens fiende och att det inte kan finnas några privilegierade eller sanktionerade villfarelser. Tänkaren skall angripa dem; om också mänskligheten likt en insjuknad, vars varböld läkaren berör, därvidlag tjuter högt.

/

Värdet i dessa passager ligger djupt. Läs gärna om dem, och glöm dem aldrig. 

Avslutningsvis avsäger jag mig upphovsrätten till ovanstående översättning; använd den fritt.