Vadhållning som vapen mot hindsight bias
Den 20:e juli satsade jag 500 kronor på att Sverigedemokraterna blir största parti i riksdagsvalet.
En av anledningarna till detta vågspel är att jag tror SD kommer att bli störst, och att jag gillar pengar. Det är dock inte mina enda bevekelsegrund, eller ens min främsta.
Som bekant har jag inte satsat allt jag äger. Faktum är att summan jag satsat är ganska långt ifrån hela min förmögenhet, av ganska enkla skäl - jag är inte alls särskilt säker på att SD kommer bli störst. Poängen med vadhållningen, är att den tvingar mig att medge och konkretisera mina egna tvivel.
Efter en sammanvägning blir sannolikheten att SD blir störst relativt hög, när allt kommer omkring. Det bör emellertid påpekas att mina argument ovan är långtifrån vattentäta. Kanske vänsterväljare skyller mandatperiodens kaoz på MP, och drar slutsatsen att ett ännu starkare S är vad som behövs? Det går att med bibehållen heder komma fram till betydligt bättre utsikter för S än vad jag gjort.
 |
| Transparens: jag äger 160 aktier i Betsson. Jag skriver inte detta inlägg för att haussa Betsson, utan för att uppmana till rationalism. |
En av anledningarna till detta vågspel är att jag tror SD kommer att bli störst, och att jag gillar pengar. Det är dock inte mina enda bevekelsegrund, eller ens min främsta.
Hade jag varit helt övertygad om (eller likvärdigt, t.ex 99%< säker på) att SD skulle bli störst, hade jag omedelbart likviderat samtliga mina tillgångar och sedan satsat dessa på att SD skulle bli störst. Därefter hade jag skyndat ner till banken för att förhandla mig till det största blancolånet de är villiga att ge mig, och satsat också dessa pengar på att SD skulle bli störst. Bara en irrationell ynkrygg hade tvekat inför utsikten att med 99% sannolikhet nästan dubblera sin förmögenhet.
Som bekant har jag inte satsat allt jag äger. Faktum är att summan jag satsat är ganska långt ifrån hela min förmögenhet, av ganska enkla skäl - jag är inte alls särskilt säker på att SD kommer bli störst. Poängen med vadhållningen, är att den tvingar mig att medge och konkretisera mina egna tvivel.
I.
I nuläget uppskattar jag sannolikheten att SD blir största parti till ungefär 55%. Att Socialdemokraterna blir största parti har en motsvarande sannolikhet på 44,9999%. Resterande 00,0001% är reserverade för diverse bisarrutfall i stil med att Kristdemokraterna blir största parti.
Dessa siffror är inte lika aptitliga att satsa hela förmögenheten på. Uppskattningen är dessutom baserad på en rad osäkra ad-hoc resonemang jag snickrat hop på grundval av tillgänglig fakta. Exempelvis:
- SD har en stigande trend i poll of polls, vilket möjligen kan innebära att partiet växer ytterligare inför valet i takt med att fler och fler "får nog".
- Socialdemokraterna har haft en dålig mandatperiod; partiets traditionella styrka att det är "regeringsdugligt" har underminerats av skandaler och misslyckanden.
- SD har hitintills alltid underskattats av opinionsinstitut inför valen, och från de opinionsinstitut som prickade närmast 2014 får SD väsentligt högre siffror än de övriga instituten ger partiet.
- Å andra sidan så har S varit största parti i Sverige mycket länge, och partiet har en hård kärna av väljare som är mycket svåråtkomliga.
- SD:s senaste kampanj som släpptes igår var inte heller helt lyckad; det är slöseri med partiets momentum och styrkor att dra upp andra partiers historia.
- Och så vidare, och så vidare.
Efter en sammanvägning blir sannolikheten att SD blir störst relativt hög, när allt kommer omkring. Det bör emellertid påpekas att mina argument ovan är långtifrån vattentäta. Kanske vänsterväljare skyller mandatperiodens kaoz på MP, och drar slutsatsen att ett ännu starkare S är vad som behövs? Det går att med bibehållen heder komma fram till betydligt bättre utsikter för S än vad jag gjort.
Icke förty är detta min uppskattning i nuläget, just nu, den andre augusti 2018. Den kan såklart ändras, men alea iacta est; tärningen är kastad, pengarna är satsade. Om lite drygt en månad har vi svar, och när jag sitter där på valnatten kommer vi båda att veta exakt lika mycket och vara exakt lika säkra på hur det utfallit.
Men. Beteendeforskare har utfört intressanta studier kring vad som händer efter det att valet skett och alla vet hur det gick. För att på ett skamligt sätt förenkla ett extremt komplicerat ämne, så visar det sig att människor har en tendens att i efterhand få för sig att de i själva verket visste nästan exakt hur valet skulle gå hela tiden. Fenomenet kallas hindsight bias, eller mer lättsamt knew-it-all-along-effect.
Denna sjukdom drabbade mig efter Brexit-omröstning för två år sedan. Jag hade ingen aning om hur det skulle gå inför valnatten. Om något trodde jag på en Bremain, och liksom de flesta blev jag i alla fall måttligt överraskad när britterna visade élan och röstade sig ur EU.
Efter den 23 juni 2016, inleddes en subtil förändringsprocess. I takt med att tiden gick, kom jag nämligen att tänka på att det ändå fanns rätt mycket som tydde på att Brexit-sidan skulle vinna. När Trump vann (en händelse som jag faktiskt förutspådde), så växte min övertygelse att jag anat Brexit än starkare. Undan för undan, förvandlades jag till ett supergeni, som förutspått samtliga större världshändelser som skett 2016. Allting talar för att jag även efter höstens val kommer att retroaktivt förstora mig själv.
Skall jag nå framgång i livet, måste jag veta ungefär hur bra jag är på att förutspå osäkra händelser. Min självbild måste vara åtminstone i närheten av mina faktiska förmågor, annars riskerar jag att ta mig vatten över huvudet och begå allvarliga feldrag. En utveckling i stil med den ovan är följaktligen inte godtagbar.
Efter den 23 juni 2016, inleddes en subtil förändringsprocess. I takt med att tiden gick, kom jag nämligen att tänka på att det ändå fanns rätt mycket som tydde på att Brexit-sidan skulle vinna. När Trump vann (en händelse som jag faktiskt förutspådde), så växte min övertygelse att jag anat Brexit än starkare. Undan för undan, förvandlades jag till ett supergeni, som förutspått samtliga större världshändelser som skett 2016. Allting talar för att jag även efter höstens val kommer att retroaktivt förstora mig själv.
Skall jag nå framgång i livet, måste jag veta ungefär hur bra jag är på att förutspå osäkra händelser. Min självbild måste vara åtminstone i närheten av mina faktiska förmågor, annars riskerar jag att ta mig vatten över huvudet och begå allvarliga feldrag. En utveckling i stil med den ovan är följaktligen inte godtagbar.
II.
Hindsight bias (och kognitiv bias i största allmänhet) tillhör den digra kategori av mänskliga beteenden, som inte med blotta viljan kan betvingas. Eftersom jag, och nu du, är medvetna om fenomenet, kan vi förstås försöka att hålla oss i schack. Men utan särskilda åtgärder specifikt ägnade åt att stävja vår latenta bias, kommer vi att misslyckas.
Vadhållning har lett miljontals människor i fördärvet, och som en följd av detta fått ett dåligt rykte. Detta är inte helt oförtjänt. Att riskera en massa pengar på blackjack leder i allmänhet till en nettoförlust, och tycker man inte blackjack i sig är skoj så är det nog ingen god idé att spela.
Att satsa pengar på framtida händelser skiljer sig dock från blackjack, genom att det har positiva effekter utöver den rena vinstmöjligheten.
För det första, så tvingas jag när jag väl lägger mitt spel att erkänna hur osäker jag faktiskt är. Jag är beredd att satsa 500 på SD, vilket i sammanhanget inte är en hög summa. Genom min låga insats, har jag otvetydigt medgett och konkretiserat min osäkerhet. Jag är så pass säker, att jag är beredd att riskera 500 kronor. Inte särskilt säker, med andra ord.
För det andra, förhindrar ett vad effektivt hindsight bias. Eventuella glidningar kan omedelbart mötas med kontringen "Om det nu var det du trodde, Johannes, varför satsade du då pengar på SD/varför satsade du inte mer än 500 kronor?" På denna fråga finns inget bra svar, och efterklokheten tvingas till en neslig reträtt.
Men allra viktigast, är att vadet slipar min bedömningsförmåga inför framtiden, genom att skapa incitament till rationella och korrekta förutsägelser. Blir SD störst i höst, så får jag tillfredsställelsen av att (förmodligen) ha fördelat sannolikheten korrekt, samt ett tillskott av pengar. Blir inte SD störst, utsätts jag för obehaget av att förlora femhundra kronor; ett lämpligt straff för mitt högmod, och en utmärkt påminnelse att vara mer ödmjuk nästa gång.
Det är alltså av underordnad betydelse huruvida jag vinner vadet i höst eller ej. Det viktiga är att jag har slagit vad. Detta är i sig en vinst.
Vadhållning har lett miljontals människor i fördärvet, och som en följd av detta fått ett dåligt rykte. Detta är inte helt oförtjänt. Att riskera en massa pengar på blackjack leder i allmänhet till en nettoförlust, och tycker man inte blackjack i sig är skoj så är det nog ingen god idé att spela.
Att satsa pengar på framtida händelser skiljer sig dock från blackjack, genom att det har positiva effekter utöver den rena vinstmöjligheten.
För det första, så tvingas jag när jag väl lägger mitt spel att erkänna hur osäker jag faktiskt är. Jag är beredd att satsa 500 på SD, vilket i sammanhanget inte är en hög summa. Genom min låga insats, har jag otvetydigt medgett och konkretiserat min osäkerhet. Jag är så pass säker, att jag är beredd att riskera 500 kronor. Inte särskilt säker, med andra ord.
För det andra, förhindrar ett vad effektivt hindsight bias. Eventuella glidningar kan omedelbart mötas med kontringen "Om det nu var det du trodde, Johannes, varför satsade du då pengar på SD/varför satsade du inte mer än 500 kronor?" På denna fråga finns inget bra svar, och efterklokheten tvingas till en neslig reträtt.
Men allra viktigast, är att vadet slipar min bedömningsförmåga inför framtiden, genom att skapa incitament till rationella och korrekta förutsägelser. Blir SD störst i höst, så får jag tillfredsställelsen av att (förmodligen) ha fördelat sannolikheten korrekt, samt ett tillskott av pengar. Blir inte SD störst, utsätts jag för obehaget av att förlora femhundra kronor; ett lämpligt straff för mitt högmod, och en utmärkt påminnelse att vara mer ödmjuk nästa gång.
Det är alltså av underordnad betydelse huruvida jag vinner vadet i höst eller ej. Det viktiga är att jag har slagit vad. Detta är i sig en vinst.
III.
De flesta av oss har nog en kompis, som redan är helt säker på hur det kommer gå i höst. Fundera på om din vän agerar i enlighet med sina övertygelser; hur mycket pengar har han satsat på valet? Har han inte satsat någonting (vilket är vanligt), är han antingen ovanligt feg, eller inte alls lika säker som han påstår sig vara. Istället för att tvinga sig själv att göra sina tankar konkreta, utnyttjar han flexibiliteten som följer av att vara obunden för att smeka sitt ego. Med stor sannolikhet kommer han också i efterhand att hävda att han "hade det på känn", oavsett vad som händer och oavsett om han faktiskt hade det eller ej.
Du kan undvika att bli lika irrationell som din kompis, men om du inte har en alldeles speciell metakognition kommer det att kräva uppoffringar. En ren viljeansträngning duger inte. Vägrar du att senast på valdagen fastslå något med säkerhet, är det fritt fram för din hjärna att i efterhand förtiga och förändra hur det egentligen var. Denna process är diskret, och om du inte lägger in en motkraft, i princip oundviklig.
Kort sagt, vill du genomföra en exorcism på dina hjärnspöken, måste du vara beredd att köpa din ödmjukhet för pengar. Det behöver inte vara några större summor, men i alla fall så mycket att det svider lite grann om du blir av med det.
Om du tror dig veta hur det kommer gå i höst, och känner för att börja din resa mot en mer korrekt självbild redan nu, så lämnar jag en länk till Betssons politiksida här. Jag äger som sagt 160 aktier i Betsson, så känner du för att bli mer rationell utan att riskera att gynna mig, finns det gott om andra betting-sidor som erbjuder spel. Du kan också satsa mot dina vänner, om de ställer upp. Det spelar ingen roll var du lägger vadet; det viktiga är att du lägger det.
(OBS: Jag borde egentligen inte behöva säga det, men spela inte för mer än du har råd att förlora. Det är viktigare att slippa Kronofogden än att vara rationell.)
Du kan undvika att bli lika irrationell som din kompis, men om du inte har en alldeles speciell metakognition kommer det att kräva uppoffringar. En ren viljeansträngning duger inte. Vägrar du att senast på valdagen fastslå något med säkerhet, är det fritt fram för din hjärna att i efterhand förtiga och förändra hur det egentligen var. Denna process är diskret, och om du inte lägger in en motkraft, i princip oundviklig.
Kort sagt, vill du genomföra en exorcism på dina hjärnspöken, måste du vara beredd att köpa din ödmjukhet för pengar. Det behöver inte vara några större summor, men i alla fall så mycket att det svider lite grann om du blir av med det.
Om du tror dig veta hur det kommer gå i höst, och känner för att börja din resa mot en mer korrekt självbild redan nu, så lämnar jag en länk till Betssons politiksida här. Jag äger som sagt 160 aktier i Betsson, så känner du för att bli mer rationell utan att riskera att gynna mig, finns det gott om andra betting-sidor som erbjuder spel. Du kan också satsa mot dina vänner, om de ställer upp. Det spelar ingen roll var du lägger vadet; det viktiga är att du lägger det.
(OBS: Jag borde egentligen inte behöva säga det, men spela inte för mer än du har råd att förlora. Det är viktigare att slippa Kronofogden än att vara rationell.)
Kommentarer
Skicka en kommentar