Ett statement angående Statement
Som några av er vet besökte jag i slutet av augusti den "mansfria" festivalen Statement Festival.
Syftet med aktionen kommer jag snart att utveckla, tillsammans med de rättsliga förutsättningar för att angripa Statement Festival, men dessförinnan rekommenderar jag dig att avnjuta några smakbitar av den utsökta kritik jag fick efter att jag lagt upp bilderna.
Toklandet har skrivit en bra sammanfattning av angreppen och därutöver gjort hästjobbet att ta skärmdumpar på de mest underhållande kommentarerna.
Inte rasist men (en granskningssajt med udden riktad mot Sverigedemokraterna) har också skrivit en kort och extremt hårt vinklad artikel om händelsen.
Jag pratade också med en journalist från P3 i kön till festivalen, men den intervjun tycks inte ha publicerats. Jag är inte förvånad, eftersom jag verkligen såg hatet blixtra bakom ögonen på intervjuerskan när jag avslöjade att jag var cis-man.
Nog om allt detta. Jag tänker dela upp det här inlägget i tvenne delar.
Den första, vid namn Contra Statement, avhandlar mina bevekelsegrunder för att besöka festivalen, och även varför Statement Festival (och liknande radikalfeministiska könsapartheid-projekt) inte hör hemma i ett modernt västerländskt samhälle.
Den andra, Diskrimineringslagen i förhållande till Statement, är mer autistisk, och berör de rättsliga förutsättningarna för att vidta juridiska åtgärder mot Föreningen Statement. Jag kommenterar även rättsläget avseende den svenska diskrimineringslagens överensstämmelse med det bakomliggande EU-direktivet. Med andra ord rafflande läsning som du ingalunda borde missa.
Detta är kvalificerat trams. Kvinnors "gränser" och vilja har inget absolut okränkbart moraliskt värde, lika lite som mäns gränser och vilja. Vi respekterar till exempel inte kvinnliga fångars vilja att inte sitta i fängelse, och varje intelligent person förstår att det inte heller finns någon oomkullrunkelig förpliktelse att avstå från någonting bara för att en grupp kvinnor beordrar en. Jag säger inte att andra människors vilja och åsikter är irrelevanta, men de måste samtidigt vägas mot andra moraliska värden.
Notera formuleringen ovan, för det här är utomordentligt viktigt för förståelsen av både varför jag åkte upp till Statement som av varför Diskrimineringsombudsmannen troligen inte kommer att ingripa. Det krävs enligt svensk rätt att en enskild person missgynnats i ett konkret fall, för att diskriminering i lagens mening skall föreligga. Hädanefter kommer jag att benämna detta krav som missgynnanderekvisitet. Det är helt centralt att du förstår vad missgynnanderekvisitet innebär - gör du inte det nu, så läs om den här förklaringen tills du gör det.
"Beträffande storleken av minimiersättningen framstår det som närliggande att utgå från det lägsta belopp med vilket kränkningsersättning utgår, för närvarande 5 000 kr. Efter att hänsyn har tagits till preventionspåslaget innebär det att diskrimineringsersättning i regel ska bestämmas till lägst 10 000 kr, ifall inte omständigheterna är sådana att den som har kränkts bör ha att nöja sig med annan upprättelse."
Lägsta ersättning för diskriminering, i de fall ersättning skall utgå, är alltså 10000 kronor.
 |
| Kommentarerna räknar inte med sub-kommentarer, det riktiga antalet är uppemot 1800 kommentarer |
Syftet med aktionen kommer jag snart att utveckla, tillsammans med de rättsliga förutsättningar för att angripa Statement Festival, men dessförinnan rekommenderar jag dig att avnjuta några smakbitar av den utsökta kritik jag fick efter att jag lagt upp bilderna.
Toklandet har skrivit en bra sammanfattning av angreppen och därutöver gjort hästjobbet att ta skärmdumpar på de mest underhållande kommentarerna.
Inte rasist men (en granskningssajt med udden riktad mot Sverigedemokraterna) har också skrivit en kort och extremt hårt vinklad artikel om händelsen.
Jag pratade också med en journalist från P3 i kön till festivalen, men den intervjun tycks inte ha publicerats. Jag är inte förvånad, eftersom jag verkligen såg hatet blixtra bakom ögonen på intervjuerskan när jag avslöjade att jag var cis-man.
Nog om allt detta. Jag tänker dela upp det här inlägget i tvenne delar.
Den första, vid namn Contra Statement, avhandlar mina bevekelsegrunder för att besöka festivalen, och även varför Statement Festival (och liknande radikalfeministiska könsapartheid-projekt) inte hör hemma i ett modernt västerländskt samhälle.
Den andra, Diskrimineringslagen i förhållande till Statement, är mer autistisk, och berör de rättsliga förutsättningarna för att vidta juridiska åtgärder mot Föreningen Statement. Jag kommenterar även rättsläget avseende den svenska diskrimineringslagens överensstämmelse med det bakomliggande EU-direktivet. Med andra ord rafflande läsning som du ingalunda borde missa.
Contra Statement
Jag besökte Statement av ett par skäl. I rangordning från viktigast till minst viktigt:
- Jag ville av filosofisk-politiska skäl sabotera för Statement, som bryter mot vad jag uppfattar som grundläggande samverkansprinciper som bör upprätthållas i ett samhälle
- Jag ville tjäna pengar genom att stämma Föreningen Statement för eventuella brott mot diskrimineringslagen (varom mer i Angående diskrimineringslagen).
- Jag ville åka upp till Göteborg ändå och träffa min gudfar
Det första skälet är i sig tillräckligt; hade resten fallit bort hade jag ändå åkt upp och sökt sak. Trots min intellektuella framtoningen är jag i grund och botten en handlingsmänniska, och jag har inga problem att ställa mig i skottlinjen om det behövs. Men det skadade inte att det fanns en massa annat att vinna på det, förstås.
Angående skäl nummer 2, förresten. Nästan direkt efter att jag lagt upp mina bilder, började folk spruta ur sig kommentarer i stil med "jamen Statement hade ju sagt att de tänkte släppa in män, fy vad dumt och omoget." Vänligen gå inte på detta - Statement var in i i det sista medvetet vaga och oklara om exakt hur inträdet skulle hanteras. Från en artikel i Expressen av Christian Börjesson två dagar innan festivalen:
"Hur ska ni säkerställa att inga cis-män kommer in på området?
- Det är den glada frågan. Vi har en plan för det, men den kan jag tyvärr inte säga just nu på grund av säkerhetsskäl."
Det fanns med andra ord anledning att anta att festivalen skulle vidta åtminstone någon sållningsåtgärd. Jag var naturligtvis medveten om möjligheten att mansfriheten skulle vara en bluff, men det var samtidigt inte på förhand givet att den skulle vara det. Låt inte någon intala dig det.
Sidospår åsido. Den främsta kritiken som riktades mot mig, och som även den radikala radikalfeministen (alltså radikal även med radikalfeministiska mått mätt) Fanny Åström delade, var att jag inte respekterade kvinnors gränser och att jag därigenom påvisade min unkna kvinnosyn och behovet av festivalen. Vissa tog ytterligare ett steg, och menade att jag genom detta agerande implicerat att jag var våldtäktsman.
Detta är kvalificerat trams. Kvinnors "gränser" och vilja har inget absolut okränkbart moraliskt värde, lika lite som mäns gränser och vilja. Vi respekterar till exempel inte kvinnliga fångars vilja att inte sitta i fängelse, och varje intelligent person förstår att det inte heller finns någon oomkullrunkelig förpliktelse att avstå från någonting bara för att en grupp kvinnor beordrar en. Jag säger inte att andra människors vilja och åsikter är irrelevanta, men de måste samtidigt vägas mot andra moraliska värden.
Fram tills Statement Festival har det funnits en bred, tyst enighet i det svenska samhället kring att man inte arrangerar offentliga tillställningar och aggressivt utesluter människor på grundval av kön, etnicitet eller sexuell läggning. Denna konsensus är nu ödelagd. Statement exkluderade uttryckligen män på grund av att en försvinnande liten minoritet av män begått sexuella övergrepp, och föreningen lyckades dessutom göra det ivrigt påhejade av vår alltid lika neutrala och objektiva mediakår.
Samma argument som Statement använde för att utesluta män kan med lätthet användas för att utesluta utrikes födda från offentliga tillställningar. Det är uppenbart att det vore oacceptabelt, eftersom eventuella kortsiktiga fördelar i form av ökad trygghet uppvägs med råge av den långsiktigt splittrande effekt sådana åtgärder har.
Den banala invändningen att "kvinnor är förtryckta" och att deras övertramp därför är okej accepterar jag inte. För det första, vid användandet av en någotsånär vanlig definition av ordet förtryckt är kvinnor i dagens västerländska samhälle inte förtryckta. Kvinnor tjänar mindre pengar och utsätts betydligt oftare än män för sexualbrott, men inget av detta konstituerar förtryck i ordets gängse bemärkelse. Förtryck utövas systematiskt av en grupp, det finns ingen ordnad (av män sanktionerad) systematik i mäns våld mot kvinnor bortsett från de enskilda förövarnas samlade egenskap.
Den andra och viktigare punkten är dock att två fel inte gör ett rätt, och även om det naturligtvis är vidrigt att en minoritet av killar utsätter kvinnor för obehagligheter, är detta inte tillräckliga skäl för att upprätta könsapartheid i offentliga miljöer.
Statement Festival sållar sig således till en lång rad av kontraproduktiva åtgärder från radikalfeminister sida, precis till höger om den av Lagrådet avstyrkta nya sexualbrottslagstiftningen. Så länge radikalfeminister framhärdar i sin grovt irrationella taktik att designera vanliga normala killar som sin främsta fiende istället för att se de som det de egentligen är - deras främsta allierade - kan vi se fram emot ytterligare år av splittring, tilltagande fiendskap mellan könen och lagstiftningskaos.
Med denna utläggning avklarad, kan vi övergå istället övergå till att diskutera diskrimineringslagen.
Diskrimineringslagen i förhållande till Statement
Bestämmelser om förbud mot diskriminering finns i diskrimineringslagen (2008:567). Hädanefter förkortar jag lagen med DL.
Grundläggande begrepp
I 1 kap 4 § DL definieras olika typer av beteende, vilka lagen klassar som diskriminering. Relevant för oss är 1 kap 4 § första stycket första punkten DL, där så kallad direkt diskriminering definieras. Med direkt diskriminering förstås "att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med kön."
Diskrimineringsgrunderna - det vill säga, de grunder på vilken diskriminering är förbjuden - definieras i 1 kap 5 § DL. I 1 kap 5 § första stycket första punkten definieras diskrimineringsgrunden kön såsom följer: "I denna lag avses med kön: att någon är man eller kvinna."
Diskriminering är alltså förenklat när en enskild person missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan skulle behandlas i en jämförbar situation.
Notera formuleringen ovan, för det här är utomordentligt viktigt för förståelsen av både varför jag åkte upp till Statement som av varför Diskrimineringsombudsmannen troligen inte kommer att ingripa. Det krävs enligt svensk rätt att en enskild person missgynnats i ett konkret fall, för att diskriminering i lagens mening skall föreligga. Hädanefter kommer jag att benämna detta krav som missgynnanderekvisitet. Det är helt centralt att du förstår vad missgynnanderekvisitet innebär - gör du inte det nu, så läs om den här förklaringen tills du gör det.
Förbudet mot diskriminering på offentliga tillställningar
Diskriminering är förbjuden för den som arrangerar en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning (2 kap 12 § första stycket andra punkten DL). Begreppen allmän sammankomst och offentlig tillställning skall tolkas på samma sätt som de tolkas i ordningslagen (1993:1617).
Förenklat krävs för att en tillställning skall vara offentlig (eller en sammankomst allmän) att allmänheten har tillträde till den. Med att allmänheten har tillträde förstås att vem som helst, eller vem som helst som uppfyller synnerligen enkla krav, t.ex krav på biljett, får delta i tillställningen eller sammankomst.
Statement Festival är en offentlig tillställning. Detta bevisas inte minst genom att Föreningen sökte tillstånd att anordna en offentlig tillställning hos Polismyndigheten.
Statement Festivals arrangör Föreningen Statement, träffas följaktligen av förbudet mot diskriminering i 2 kap 12 § första stycket andra punkten DL.
Diskriminering på en offentlig tillställning kan enligt lagens förarbeten (prop 2007/08:95 s. 251), särskilt bestå i att tillämpa olika villkor eller för att ta del av sammankomsten, exempelvis genom högre inträdesavgifter eller genom portning.
Sanktioner att tillgripa vid diskriminering
Den främsta sanktionen vid diskriminering består i att en domstol ålägger den diskriminerande att betala diskrimineringsersättning (5 kap 1 § DL). Diskrimineringsersättning är en sorts straffavgift, som skall avskräcka från vidare diskriminering både för den som åläggs att betala avgiften och andra aktörer i samhället.
Högsta domstolen har i rättsfallen NJA 2014 s. 499 I och II närmare uttalat sig om storleken på diskrimineringsrsättning. Vad domstolen kommer fram till är intressant, och värt att citeras. Från HD:s domskäl, punkt 23 i mål II:
Lägsta ersättning för diskriminering, i de fall ersättning skall utgå, är alltså 10000 kronor.
Föreningen Statement gjorde sig ej skyldiga till diskriminering
Jag dök som sagt upp på festivalen och blev insläppt utan vidare. Trots att Föreningen Statement uttryckt sig kränkande om män och även uppenbart genom sitt förfarande haft försökt (och lyckats med) att se till att män väljer att inte delta i tillställningen, gjorde de sig icke skyldiga till diskriminering i lagens mening. Missgynnanderekvisitet, som vi ju fastslagit kräver att en enskild person i ett konkret fall missgynnas, är inte uppfyllt.
Om Föreningen Statement hade gjort sig skyldig till diskriminering, hur stor ersättning hade jag krävt?
Nu kommer vi in på det som kallas kontrafaktiska scenarion, d.v.s scenarion som faktiskt inte hänt. Hur stor ersättning hade jag krävt, om Föreningen Statement gjort verklighet av sina diffusa hot och faktiskt portat mig?
En första utgångspunkt är att allt jag säger nu är bedömningar och spekulation från min sida. Det finns en rad faktorer att beakta när diskrimineringsersättning skall bestämmas, och jag kan inte uttala mig med säkerhet. Här skall jag bara kort redogöra för hur jag resonerade.
Å ena sidan, hade diskriminering i det här fallet haft det man kallar kränkande/skändliga inslag. Att portas från en offentlig tillställning framför en massa människor är skandaliserande, och Statements tidigare uttalanden kring män bidrar till att göra portningen förnedrande. Ytterligare en försvårande omständighet är att portningen skulle haft det uttryckliga syftet att utesluta män från festivalen - det rör sig med andra ord inte om "oaktsam" diskriminering, som anses vara mindre allvarlig.
Å andra sidan, skulle portningen i sig inte innebär en särskilt stor förlust. Det vore snopet och förnedrande, visst, men samtidigt inte i närheten lika allvarligt som att exempelvis nekas ett arbete på grund av mitt kön. Detta talar i min mening med viss styrka i förmildrande riktning.
Vid en sammanvägd bedömning bestämde jag mig för att preliminärt, det vill säga utan att veta de exakta former diskrimineringen i så fall hade antagit, för att yrka på ersättning med 15000 kronor. Detta är 5000 kronor mer än minimibeloppet, och att det inte är 10000 kronor mer motiverar jag främst med osäkerheten kring exakt hur grova de försvårande omständigheterna är i förhållande till de förmildrande.
Preliminär stämningsansökan
Jag tycker om juridik, och vid en eventuell diskrimineringstvist skulle det finnas fara i dröjsmål - festivaler och liknande arrangemang går ofta med förlust, och det vore olyckligt om jag vann tvisten men inte fick någon utdelning. Av dessa två skäl upprättade jag skalet till min stämningsansökan tidigt. Skalet kan du se här nedan:
Jag tänker, mot bakgrund av vad som skedde på festivalen, naturligtvis inte färdigställa ansökan.
Hur kommer diskrimineringsombudsmannen att agera i sitt tillsynsärende?
Diskrimineringsombudsmannen (DO) har inlett ett så kallat tillsynsärende mot Föreningen Statement. DO:s tillsyn regleras också i diskrimineringslagen. Utan att gå in på detaljer, har DO ett ansvar att se till att diskrimineringslagen efterlevs.
Festivalen diskriminerade inte mig, och troligtvis diskriminerade de ingen annan man heller. Trots detta, misstänker jag starkt att DO kommer att morra lite när myndigheten väl fattar sitt slutgiltiga beslut. Det Föreningen Statement gjort är mer eller mindre att öppet kringgå såväl lagstiftningens syfte som dess tillämpningsområde genom att aktivt marknadsföra mot män, och jag kan inte tänka mig att DO låter det passera utan någon som helst anmärkning.
Det bör dock noteras att DO, eftersom missgynnanderekvisitet återigen inte är uppfyllt, inte har någon möjlighet att tillgripa några faktiska straff eller sanktioner. Föreningen Statement struntar uppenbarligen i informella normer och samhällsprinciper, och lär knappast vika ner sig bara för att farbror Staten säger sig dem några sanningens ord.
Diskrimineringslagens stämmer inte överens med EU:s diskrimineringsrätt
Vi har ovan konstaterat att DO och enskilda män enligt svensk rätt inte kan angripa Föreningen Statement för dess tilltag.
EU-domstolen har emellertid i de för diskrimineringsrätten viktiga avgörandena C-54/07(Firma Feryn) och C-81/12 (Asociatia Accept) fastslagit att det EU-rättsliga diskrimineringsdirektivet - som alltså den svenska lagen bygger på och måste överensstämma med - innebär ett förbud även mot diskriminering av den typ Föreningen Statement ägnar sig åt. Det uppställs alltså enligt direktivet inga krav på att en enskild person måste att missgynnats.
Susanne Fransson & Eberhard Stüber kommenterar i sin bok Diskrimineringslagen: en kommentar (2:e upplagan, 2015, s. 331), rättsfallet på följande exemplariskt tydliga vis:
"Analogt med Firma Feryn skulle en annons eller ett meddelande som uttrycker (...) att enbart kvinnor är välkomna i publiken på en teaterföreställning, kunna utgöra diskriminering. (...) Någon enskild individ behöver inte ha missgynnats." (Min kursivering).
Författarna går vidare och fastslår att denna nya rättsutveckling kräver en ändring av den svenska diskrimineringslagen. Boken kom ut 2015, och någon sådan ändring har emellertid tyvärr inte skett. Detta kommer förmodligen få till följd att Föreningen Statement, i strid med gällande EU-rätt, tyvärr kommer att slippa sanktioner.
Även om jag inte har mycket övers för EU, gillar jag heller inte inkompetens i lagstiftningen. Hade riksdagen varit mer på bollen hade det funnits större möjligheter att blockera Föreningen Statements angrepp mot jämställdheten, men som det ser ut nu är i princip alla möjligheter uttömda.
Jag avslutar därför denna lilla utläggning med att rikta kritik mot diskrimineringslagens nuvarande utformning. Lagen silar mygg och sväljer kameler, och med tanke på den negativa utveckling på jämställdhetsfronten vi ser i samhället är det av stor vikt att lagen snarast möjligt görs om för att bättra kunna mota de faktiska jämställdhets- och likabehandlingsutmaningar vi ser i samhället.
Vi har dessutom redan sett att islamister använt diskrimineringslagen som ett verktyg för att tvinga på arbetsgivare sina extrema religiösa åsikter, och om inte något görs är det bara en tidsfråga innan nästa stolliga dom kommer som ett brev på posten. Det vore ärligt talat jävligt sorgligt om till och med diskrimineringslagen tilläts bli ett verktyg för extrema grupper att tillskansa sig makt, på bekostnad av de som vill ha äkta jämställdhet.
Å ena sidan, hade diskriminering i det här fallet haft det man kallar kränkande/skändliga inslag. Att portas från en offentlig tillställning framför en massa människor är skandaliserande, och Statements tidigare uttalanden kring män bidrar till att göra portningen förnedrande. Ytterligare en försvårande omständighet är att portningen skulle haft det uttryckliga syftet att utesluta män från festivalen - det rör sig med andra ord inte om "oaktsam" diskriminering, som anses vara mindre allvarlig.
Å andra sidan, skulle portningen i sig inte innebär en särskilt stor förlust. Det vore snopet och förnedrande, visst, men samtidigt inte i närheten lika allvarligt som att exempelvis nekas ett arbete på grund av mitt kön. Detta talar i min mening med viss styrka i förmildrande riktning.
Vid en sammanvägd bedömning bestämde jag mig för att preliminärt, det vill säga utan att veta de exakta former diskrimineringen i så fall hade antagit, för att yrka på ersättning med 15000 kronor. Detta är 5000 kronor mer än minimibeloppet, och att det inte är 10000 kronor mer motiverar jag främst med osäkerheten kring exakt hur grova de försvårande omständigheterna är i förhållande till de förmildrande.
Preliminär stämningsansökan
Jag tycker om juridik, och vid en eventuell diskrimineringstvist skulle det finnas fara i dröjsmål - festivaler och liknande arrangemang går ofta med förlust, och det vore olyckligt om jag vann tvisten men inte fick någon utdelning. Av dessa två skäl upprättade jag skalet till min stämningsansökan tidigt. Skalet kan du se här nedan:
Jag tänker, mot bakgrund av vad som skedde på festivalen, naturligtvis inte färdigställa ansökan.
Hur kommer diskrimineringsombudsmannen att agera i sitt tillsynsärende?
Diskrimineringsombudsmannen (DO) har inlett ett så kallat tillsynsärende mot Föreningen Statement. DO:s tillsyn regleras också i diskrimineringslagen. Utan att gå in på detaljer, har DO ett ansvar att se till att diskrimineringslagen efterlevs.
Festivalen diskriminerade inte mig, och troligtvis diskriminerade de ingen annan man heller. Trots detta, misstänker jag starkt att DO kommer att morra lite när myndigheten väl fattar sitt slutgiltiga beslut. Det Föreningen Statement gjort är mer eller mindre att öppet kringgå såväl lagstiftningens syfte som dess tillämpningsområde genom att aktivt marknadsföra mot män, och jag kan inte tänka mig att DO låter det passera utan någon som helst anmärkning.
Det bör dock noteras att DO, eftersom missgynnanderekvisitet återigen inte är uppfyllt, inte har någon möjlighet att tillgripa några faktiska straff eller sanktioner. Föreningen Statement struntar uppenbarligen i informella normer och samhällsprinciper, och lär knappast vika ner sig bara för att farbror Staten säger sig dem några sanningens ord.
Diskrimineringslagens stämmer inte överens med EU:s diskrimineringsrätt
Vi har ovan konstaterat att DO och enskilda män enligt svensk rätt inte kan angripa Föreningen Statement för dess tilltag.
EU-domstolen har emellertid i de för diskrimineringsrätten viktiga avgörandena C-54/07(Firma Feryn) och C-81/12 (Asociatia Accept) fastslagit att det EU-rättsliga diskrimineringsdirektivet - som alltså den svenska lagen bygger på och måste överensstämma med - innebär ett förbud även mot diskriminering av den typ Föreningen Statement ägnar sig åt. Det uppställs alltså enligt direktivet inga krav på att en enskild person måste att missgynnats.
Susanne Fransson & Eberhard Stüber kommenterar i sin bok Diskrimineringslagen: en kommentar (2:e upplagan, 2015, s. 331), rättsfallet på följande exemplariskt tydliga vis:
"Analogt med Firma Feryn skulle en annons eller ett meddelande som uttrycker (...) att enbart kvinnor är välkomna i publiken på en teaterföreställning, kunna utgöra diskriminering. (...) Någon enskild individ behöver inte ha missgynnats." (Min kursivering).
Författarna går vidare och fastslår att denna nya rättsutveckling kräver en ändring av den svenska diskrimineringslagen. Boken kom ut 2015, och någon sådan ändring har emellertid tyvärr inte skett. Detta kommer förmodligen få till följd att Föreningen Statement, i strid med gällande EU-rätt, tyvärr kommer att slippa sanktioner.
Även om jag inte har mycket övers för EU, gillar jag heller inte inkompetens i lagstiftningen. Hade riksdagen varit mer på bollen hade det funnits större möjligheter att blockera Föreningen Statements angrepp mot jämställdheten, men som det ser ut nu är i princip alla möjligheter uttömda.
Jag avslutar därför denna lilla utläggning med att rikta kritik mot diskrimineringslagens nuvarande utformning. Lagen silar mygg och sväljer kameler, och med tanke på den negativa utveckling på jämställdhetsfronten vi ser i samhället är det av stor vikt att lagen snarast möjligt görs om för att bättra kunna mota de faktiska jämställdhets- och likabehandlingsutmaningar vi ser i samhället.
Vi har dessutom redan sett att islamister använt diskrimineringslagen som ett verktyg för att tvinga på arbetsgivare sina extrema religiösa åsikter, och om inte något görs är det bara en tidsfråga innan nästa stolliga dom kommer som ett brev på posten. Det vore ärligt talat jävligt sorgligt om till och med diskrimineringslagen tilläts bli ett verktyg för extrema grupper att tillskansa sig makt, på bekostnad av de som vill ha äkta jämställdhet.
Kommentarer
Skicka en kommentar